lördag 12 december 2015

Petigt värre

Vi glömmer allt oftare kameran hemma, men som tur var Yngves iPad med idag. Yngve började med ett projekt där mina armmuskler inte dög, utan hans bror dök upp. En frustrerad Sabina ville inte låta en vagnsovtur gå till spillo när jag ändå var där och påbörjade något som borde ha gjorts för länge sedan. Ta loss fönsterbeslag: gångjärn, handvarpor och stormhakar och något jag inte visste namnet på: stubbhakar! Till de flesta fönster har vi ju köpt nya i gammal stil, men till kvisten vill jag skramla ihop av gamla, vi har ju lite här och där, bara vi hittar paren av gångjärn osv. Just nu har vi en brokig samling av gamla fönster från olika ställen, men paret till de flesta hänger ju kvar i någon karm! 










Mitt tålamod prövades verkligen, det var inte det lättaste att få loss, blev att dra ut skruvarna bara jag fick loss lite. De snurrade mest bara på stället och få hade kvar något spår att skruva i.






Stormhake




Stubbhake




Handvarpa



Men så blev humöret bättre när jag hittade karmbitar med olika blå nyanser under det vita: ljusblå, gråblå och denna starkare blå som verkar vara första lagret! Inte från vårt hus i original, men en kulör jag kunde tänka mig! Tänk vad man kan gå igång på! It made my day! 









Så till en fråga jag fick nyligen: "Varför tar det så lång tid för ert bygge?" Nåja, ställt av en person som inte har koll på detta med gamla hus och bygger modernt. Men bra fråga. Det tar ju tid p.g.a. många orsaker. Svarade då att det är ett lite annorlunda projekt och att vi gör det mesta själva. Idag kom frågan upp i tankarna. Den tiden det kommer ta att för oss att skruva loss dessa delar och hitta par, så vid den tidpunkten har en person med ett modernare bygge redan fått sina fönster på plats för länge sedan... Är det månne ett bra exempel som ger svar på frågan? Och motfråga, varför har man så bråttom nuförtiden? Man kommer på att man vill bygga ena månaden och ska helst flytta in nästa månad! (överdrivet, men ni förstår poängen)

Trevlig lördagskväll! Tjejerna i familjen myser nu framför brasa och snart kommer väl även vår byggare hem. Ny byggdag imorgon! Roligt att vara igång igen!

2 kommentarer:

  1. och så har ni ju två bsrn som helst skall känna igen sin pappa när det e färdigt också... här märkte jag att lillan var lite osäker och reserverad när pappan varit borta många kvällar och helger (inte alltid vi kan vara där hela familjen)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ojdå, efter bara några kvällar! Haha! Ja, vår pappa är borta ofta, men flickorna så vana med att han kommer och går och ibland ser de honom knappt. De sover när han kommer hem, men det är ju inte bygget då som gör de sena kvällarna. (sommartid nog) Livet med en musiker. Men flickorna är så glada i honom ändå! "PAPPA" hörs det i kör när han kommer!

      Radera